Hjärtmasksjukdom (HWD) hos katter orsakas av samma parasit som är ansvarig för tillståndet hos hundar, Dirofilaria immitis. Det finns dock flera väsentliga skillnader mellan katter och hundar med HWD.
Katter anses vara atypiska värdar för denna parasit och är i sig resistenta mot hjärtmaskinfektion. Som sådan är infektionsfrekvensen i allmänhet mycket lägre än den som ses hos hundar i endemiska hjärtmaskområden, men sjukdomen är ofta allvarligare hos katter.
Ett exempel på denna ökade svårighetsgrad är hjärtmaskassocierad respiratorisk sjukdom (HARD). Detta beror på lung- (eller lungvävnad) och pulmonell kärlpatologi, även om en infektion aldrig mognar (d.v.s. utan närvaro av mogna hjärtmaskar).
Kliniska tecken som ses med HARD inkluderar hosta, väsande andning och dyspné (svårigheter att andas). Ett annat kännetecken för HWD hos katter är att avvikande larvermigrering förefaller vanligare än hos hundar med HWD.
Så, vad ska du göra eller inte göra för katter med HWD? Läs vidare för att ta reda på:
- De 8 sakerna att behandla hjärtmask hos katter
- The 3 Don'ts of Treating Heartworm in Cats
De 8 sakerna att behandla hjärtmask hos katter
1. Hjärtmaskprofylax/förebyggande medel
Användningen av hjärtmaskprofylax hos katter har väckt en del debatt genom åren, med tanke på att katter är atypiska värdar och sjukdomsförekomsten hos kattdjur är låg. Det är dock allmänt accepterat att katter som lever i hjärtmask-endemiska områden bör ges hjärtmaskförebyggande behandling.
Om du är osäker på om du bor i ett hjärtmask-endemiskt område, vänligen prata med din lokala veterinär. Olika förebyggande åtgärder finns tillgängliga, beroende på geografisk plats. I USA finns det fem alternativ för hjärtmaskprofylax: eprinomektin/fipronil/praziquantel, imidakloprid-moxidektin, ivermektin, milbemycin-oxim och selamektin.
2. Bronkdilaterande terapi
I princip är användningen av luftrörsvidgare meningsfull vid hanteringen av HWD hos katter. Sådana läkemedel hjälper till att hantera bronkokonstriktion (förekommer troligen med HWD) och kan förbättra funktionen hos redan trötta andningsmuskler.
Medan bronkodilatorer inte tidigare rutinmässigt inkorporerades i behandlingsprotokoll för HWD hos katter, verkar denna praxis vara på väg att förändras. Fler och fler läkare söker efter terbutalin eller aminofyllin för att lindra andningssymptom hos drabbade katter.
3. Antitrombotisk terapi
Medan vissa texter rapporterar antitrombotisk terapi som kontroversiell, särskilt i kombination med kortikosteroider, blir den ofta införlivad i behandlingsprotokoll för hjärtmask.
Tidigare var aspirin det mest använda antitrombotikumet hos katter; dock har en nyligen genomförd studie visat att klopidogrel (ett trombocythämmande läkemedel) är överlägset aspirin med avseende på antitrombotiska egenskaper, och som ett resultat, trots att det för närvarande saknas studier som tittar på dess användning i hjärtmaskfall hos katter, är klopidogrel det vanligaste använd drog av de två alternativen.
4. Kortikosteroider
Kortikosteroider är till hjälp i en nödsituation och som en del av kroniska behandlingsprotokoll för att hantera andningssymptom hos katt HWD. Det är viktigt att notera att kronisk användning av dessa läkemedel hos katter har associerats med utvecklingen av diabetes mellitus (DM). Därför är regelbunden övervakning av kliniska tecken på DM (ökat vattenintag, urinering och aptit) viktigt.
5. Burstöd
Som med hundar som lider av HWD, rekommenderas i allmänhet burvila/begränsad aktivitet för att minimera risken för tromboembolisk sjukdom och dess associerade komplikationer.
6. Sildenafil (fall-till-fall)
Sildenafil används för att vidga lungkärl och hjälper på så sätt till att minska pulmonellt artärtryck, vilket kan vara effektivt för att hantera pulmonell hypertoni. Pulmonell hypertoni kan vara ett kännetecken på kronisk hjärtsvikt hos katter med HWD. I dessa specifika fall är således sildenafil ett värdefullt tillskott för att hantera felina HWD-fall.
7. Doxycyklin
Doxycyklin kan övervägas för behandling av eventuell samtidig Wolbachia-infektion. Wolbachia pipientis är en viktig bakterie för Dirofilaria-larvsmältning. Det är dock viktigt att inse risken för esofagit i samband med användning av doxycyklin hos katter, särskilt tablettformen. Så den bör användas med försiktighet och enligt instruktioner från din lokala veterinär.
8. Syreterapi (nödsituation/fall-till-fall)
Särskilt i en nödsituation med en katt som uppvisar akuta andningssvårigheter, är syrgasbehandling, antingen genom att placera den drabbade katten i en syrgasbur eller genom att använda nasal insufflation (t.ex. mask), en avgörande del av att hantera andningsorganen tecken på katter med HWD och bör göras på ett sätt som är minst stressande för katten.
The 3 Don'ts of Treating Heartworm in Cats
1. Vuxenmordsterapi
Konsensus är att adulticid behandling hos katter med HWD inte rekommenderas. Flera skäl stödjer ett sådant uttalande: en betydande risk för biverkningar och behandlingsrelaterade dödsfall med adulticid terapi, en oklar fördel med behandlingen och en erkänd kort förväntad livslängd för hjärtmaskar hos katter, vilket möjligen helt förnekar behovet av sådan behandling.
2. Mikrofilaricid terapi
De flesta katter med HWD är amicrofilaremic-microfilariae är förstastadiets larver av Dirofilaria immitis som produceras efter parning; sålunda hänvisar termen till frånvaron av dessa larver hos majoriteten av de drabbade katterna, eftersom inte alla hjärtmaskinfektioner hos katter mognar.
Som du kan föreställa dig är det i bästa fall kontroversiellt att behandla en katt för något som sannolikt inte är närvarande; men det är också värt att notera att mikrofilaricidbehandlingar också har förknippats med försämrade andningssymptom i vissa fall och till och med andningssvikt och död i andra.
För närvarande är inget läkemedel godkänt av FDA för att eliminera mikrofilarier. Sålunda rekommenderas i allmänhet inte mikrofilaricidbehandling till katter. Som mest inkluderar behandlingsprotokoll användning av makrocykliska laktoner, såsom ivermektin eller selamektin som nämnts ovan, som profylaktisk terapi, inledd vid tidpunkten för diagnos av HWD hos katter, som vid dessa förebyggande doser kan ha en långsammare dödningshastighet om mikrofilarier är närvarande.
3. Kirurgiskt avlägsnande av hjärtmask (d.v.s. maskextraktion)
Tidigare, baserat på en enda fallserie där 2 av 5 katter som genomgick maskextraktion dog, har sådan behandling vanligtvis undvikits. Men med mindre traumatiska kateteranordningar (t.ex. mikro-snare/nitinol snare-kit) har bättre resultat uppnåtts i några få fall.
Förbättrade överlevnadsfrekvenser tros bero på en mindre djupgående anafylaktisk respons på grund av minskat masktrauma. Även om sådana framsteg ibland är användbara, är de tyvärr fortfarande ganska opraktiska i de flesta fall och anses fortfarande inte göras i felina fall av HWD.
Prognos
Prognosen är rättvis för katter som inte visar några kliniska tecken på HWD. I de flesta av de kliniska fallen av HWD hos katt bevakas prognosen, förutom när samtidig akut andnödsyndrom (ARDS) diagnostiseras, vilket anses allvarligt även med stödjande behandling.
Slutsats
Sammanfattningsvis, till skillnad från fallet med hjärtmasksjukdomar hos hundar, är hanteringen av katter med HWD centrerad på symptomatisk och stödjande terapi, inte vuxendödande behandling som hos hundar. Symtomatisk terapi inkluderar vanligtvis kortikosteroider, luftrörsvidgare, antitrombotisk terapi och burvila, bland andra behandlingar som används från fall till fall. Katter som lever i ett hjärtmask-endemiskt område bör behandlas med lämplig hjärtmaskprofylax, precis som hundar bör behandlas.
